behövde svabbas eller solen gassade under någon seglats. Skräddarna i Genoa sneglade på dungarees, indiska bomullsbyxor från 1500-talet, och kom fram till en föregångare till det som senare skulle bli jeans. Byxorna tvättades i stora nät som flöt bakom skeppen, och blektes långsamt vita av havsvattnet. Så originalet är ett par vita snarare än ett par blå, italienska snarare än amerikanska jeans.

Matrosbyxan är i dag var mans eller kvinnas egendom, den självklara basen i den moderna garderoben. Anledningen till att det blivit så har vi varken Italien eller några sjömän att tacka för, utan en tysk, skäggig affärsman vid namn Levi Strauss.

Efter att ha emigrerat till USA startade Strauss 1853 ett företag som sålde oömma arbetskläder för guldruschens lycksökare. Efterfrågan på slitstarka byxor var särskilt stor, och guldgrävarna hade problem med att byxfickorna gick sönder i sömmarna. En framsynt skräddare som hette Jacob Davis hade lösningen: han uppfann en byxa där fickorna fästes vid tyget med nitar, men hade inte råd att lämna in en patentansökan för sin idé. Strauss betalade patentet som godkändes 1873. Resten är som det brukar heta historia. Det som skulle bli världens mest berömda byxa var född."